Fembarnsmorsan

Fembarnsmorsan

Fembarnsmorsan.se

Nu har jag kört ett tag och min bloggning har blivit min dagbok, allt jag skriver kommer från mitt hjärta och det här är min vardag. Hoppas ni gillar det ni läser. Kram Lill

Onsdag 6/5, en olycka kommer sällan ensam

FamiljenPosted by Lill Tue, May 12, 2009 22:15:38

Vaknade med fortfarande världens huvudvärk eller snarare värre än dagen innan, mådde illa, kände mig svimfärdig och kallsvettades. Jag mådde så dåligt att Fredrik fick lämna barnen på dagis. Vid 08.00 ringde jag upp till vårdcentralen och fick en akut tid klockan 10.00. Gick och la mig en stund innan jag skulle upp och jag kände mig bara sämre och sämre. Det var knappt att jag kunde ta mig upp, mådde så illa och trodde hela tiden att jag skulle kräkas. Fick komma in till en liten gullig indier med peruk som satt på sniskan. Men han var nogrann och väldigt mån om mig, otroligt, det är man inte van vid när man går till vårdcentralen. Men jag trodde att jag skulle få några starka värktabletter och sen få åka hem, men vart istället skickade till labb för diverse prover och när jag kom tillbaks så sa han att han skulle skriva en remiss till en datortomografi för att jag har så ofta ont i huvudet. Vart lite rädd då, men samtidigt glad att dom kollar mig nogrannt, man vill ju leva ett tag till. Nej, man skall inte måla fan på väggen, det är säkert stressrelaterat, har ju vart en hel del i mitt liv på sista tiden och det visar väl sig på ett eller annat sätt och i mitt fall kanske med huvudvärk. Åkte hem och började må otroligt illa igen och läkarn hade sagt åt mig att började jag att kräkas så måste jag in till sjukhuset på en gång, så jag vart lite rädd men försökte lugna ner mig och gick och la mig och sov ända fram till klockan 14.00. Ringde då till dagis och frågade om småkillarna kunde få vara kvar till 15.00 och det gick bra, tack dagis! Fredrik hade nämligen möte hela dagen med viktiga personer från England, typiskt. Men vid 15.00 så mådde jag betydligt bättre och jag kunde ta mig upp till dagis och hämta killarna. Vid middagstid så passade Alex och Sebban småkillarna medans jag åkte en snabbis för att handla mat på Mcdonalds, för jag orkade inte stå upp ens och laga mat och Fredrik skulle egentligen ut med dem som var här ifrån England men han kom hem och hjälpte mig och la småkillarna. Men en olycka kommer sällan ensam. När vi precis hade lagt alla småkillarna så kom Alex hem och grinade och kunde knappt andas, han hade ramlat med cykel när han hoppade och hade landat på ryggen. Så jag tog och åkte med honom till Jakosbergs närakut, men dom skickade oss vidare till Astrid lindgren för att han hade slagit i precis på kotorna och dom trodde att han behövde göra en röntgen. Så det bar av in till KS och där var det värsta ruljansen, många brutna handleder, åttamånaders baby som svalt en skruv mm. Vi fick till slut komma in till en läkare för undersökning och han bedömde att Alex måste upp på röntgen och nu vart jag riktig rädd att det skulle bli något allvarligt av det här. Glömde nästa bort helt att jag mådde dåligt själv, men vad gör man inte för sina barn, jag skulle dö för dem. Upp på röntgen och tog bilder och sen fick vi säkert vänta där i mer än en halvtimme. Sen när tillbaks igen och vänta ett tag innan vi fick komma in igen. Nu var jag väldigt nervös kan jag säga. Läkaren sa att Alex haft tur, men kota 7 var ihoptryckt i hörnet och han förstod varför Alex hade så otroligt ont. Men det finns inget att göra utan bara försöka att ta det lungt två-tre veckor och ingen hoppning med cykeln under denna tid. Men enligt läkaren så ska han inte få några men för livet. Skönt, man vet ju aldrig, men nu blir det ingen hoppning med cykel förrän vi köpt ett ryggskydd åt honom. Tack änglavakt! Kom hem strax efter 23.00, så det vart en jobbig och lång dag för mig. Tack än en gång att inget värre hände och alla andra där ute, ta vara på varandra...